En man som dömts för fem våldtäkter mot barn och hundratals andra sexualbrott har för andra gången ansökt om att återfå sin sjuksköterskelegitimation. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, ska nu pröva om mannen uppfyller kraven för att arbeta i vården igen. Fallet aktualiserar frågan om var gränsen går mellan rehabilitering och patientsäkerhet i yrken där personal har direkt kontakt med utsatta människor.
Mannen, som är i 60-årsåldern och bosatt på Gotland, motiverar sin ansökan med att ”alla kan må dåligt och göra fel i sina liv”. Han hävdar att hans villkorliga dom löpt ut efter tio år, vilket enligt honom borde väga tungt vid bedömningen.
Fem våldtäkter mot barn och hundratals andra sexualbrott
Gotlands tingsrätt dömde mannen sommaren 2018 för en grov våldtäkt mot barn och fyra fall av våldtäkt mot barn. Utöver de fem våldtäkterna omfattade domen hundratals andra sexualbrott riktade mot barn. När åklagaren överklagade till Svea hovrätt skärptes straffet till åtta års fängelse.
Sexualbrotten var inte mannens första allvarliga brottslighet. Innan domarna för övergrepp mot barn hade han redan avtjänat straff för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning. Mönstret visar en person som upprepat begått grova våldsbrott mot människor i beroendeställning eller utsatta situationer.
Ungefär ett år efter fängelsedomen återkallade HSAN mannens sjuksköterskelegitimation. Grunden var att brottsligheten ansågs oförenlig med yrkesrollen. Det är den formella skyddsmekanism som finns för att hindra personer som bedöms olämpliga från att utöva vårdyrken.
Andra ansökan om att återfå legitimationen
Det är inte första gången mannen vänder sig till HSAN med en begäran om att få tillbaka rätten att arbeta som sjuksköterska. Inom loppet av några år har han nu lämnat in sin andra ansökan. I den skriver han att tio år har gått sedan den villkorliga delen av domen, och att han anser sig ha gjort rätt för sig.
Formuleringen ”alla kan göra fel” står i skarp kontrast till brottens karaktär. Det handlar inte om ett enskilt misstag utan om en dom som omfattade fem separata våldtäkter mot barn och hundratals ytterligare sexualbrott. Att beskriva det som att ”göra fel” bagatelliserar brottslighetens systematiska natur.
Hur HSAN bedömer en ansökan
HSAN väger flera faktorer när en person ansöker om att återfå en indragen legitimation. Tidsaspekten spelar roll, men det avgörande kriteriet är om personen fortfarande bedöms som olämplig att utöva yrket. Vid sexualbrott mot barn ställs frågan på sin spets, eftersom sjuksköterskor ofta arbetar i miljöer med direkt fysisk kontakt med patienter som inte kan skydda sig själva.
Barn på sjukhus, äldre med demens, personer under narkos. Sjuksköterskeyrket innebär tillgång till människor i sina mest sårbara ögonblick. Det är därför legitimationssystemet existerar som en barriär skild från det straffrättsliga systemet. Att ett fängelsestraff är avtjänat betyder inte automatiskt att personen bedöms lämplig att vårda utsatta patienter.
Återfallsmönstret som komplicerar bedömningen
Att mannen redan före sexualbrotten mot barn hade dömts för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning gör bedömningen svårare att tolka välvilligt. Brottshistoriken visar inte en engångshändelse utan ett upprepat beteende av grova övergrepp mot skyddslösa personer, utsträckt över tid och med eskalerande allvar.
Återfallsmönstret är relevant för HSAN:s bedömning. Nämnden tittar inte bara på det specifika brott som ledde till legitimationsförlusten, utan på helhetsbilden av personens lämplighet. En person som vid upprepade tillfällen dömts för grova brott mot utsatta människor uppvisar ett mönster som är svårt att förena med rollen som vårdgivare, oavsett hur lång tid som passerat.
Legitimation och lämplighet
En återkallad sjuksköterskelegitimation innebär inte yrkesförbud i juridisk mening. Personen kan ansöka om att få tillbaka legitimationen hos HSAN, som gör en ny lämplighetsbedömning. Skillnaden mot det straffrättsliga systemet är central: ett avtjänat straff innebär att skulden är sonad inför samhället, men det avgör inte om personen är lämplig att utöva ett specifikt yrke med ansvar för utsatta människor.
Fallet speglar en bredare spänning i systemet
Den svenska kriminalvårdens grundprincip är rehabilitering. Tanken är att den som avtjänat sitt straff ska kunna återintegreras i samhället, inklusive arbetsmarknaden. Men i yrken med särskilt skyddsvärda patienter kolliderar den principen med ett annat grundläggande krav: att de mest utsatta aldrig ska behöva riskera att möta sin förövare i en beroendesituation.
Sjuksköterskor arbetar ensamma med patienter bakom stängda dörrar. De ger injektioner, sköter intimhygien, hanterar barn som inte kan berätta vad som hänt. Det finns vårdmoment som kräver en tillit som inte kan kompromissas med. Att Gotlands tingsrätt redan för sju år sedan slog fast att mannen gjort sig skyldig till fem våldtäkter mot barn och hundratals andra sexualbrott sätter den tilliten ur spel på ett sätt som är svårt att reparera genom en ansökan.
Mannens upprepade ansökningar visar att systemet tillåter obegränsade försök, utan krav på ny utredning eller behandling mellan ansökningarna. Det ställer HSAN i en position där nämnden gång på gång tvingas hantera samma ärende och motivera samma bedömning. Frågan är inte bara om den här mannen ska få tillbaka sin legitimation. Det handlar om huruvida processen i sig behöver förändras för att undvika att den blir ett verktyg för påtryckningar snarare än en genuin prövning av förändrad lämplighet.